jag älskar rymden, att ligga och titta på molnen som rör sig eller spana ut i mörka rymden och känna hur jag rör mig utåtjag älskar ochså alla dåliga rymdserier, som normalt fjortiga killar gillar, men då är det tryggheten jag njuter av, att världsordningen finns och att alla vet vem de kan lita på
rymden är mitt hem, men mitt hem har ingen rymd, jag bor i en liten 2:a i centrum men jag kan gå ut närsom och titta upp på stjärnorna utan att störas av ljud och ljus
och då är jag lycklig
ett stort mysterium, lika stort som rymden, är det att finnas, existera i en kropp och vad jag har läst, ha ett medvetande utan gränser men ändå, vi bor här, i våra kroppar, tillsammans, på en planet som svävar i ett fixerat läge i en oändlig rymd
så j-a coolt!
