Jag tycker det är intressant det här de skriver i "Elements of Journalism" om att vi alla delar en ide om vad som är en nyhet, att vi har detta inbyggt i oss att kolla vad som händer för att vi ska sitta tryggt i vår lilla värld. Det är egentligen bara sunt förnuft, detta behov av kontroll, men när det urartar då?
Kan det finnas en risk för allvarlig störning i vår förmåga till medkänsla, när vi tillåter skvaller på låg nivå passera revy i vår egna liv.
Bristen på medkänsla föder kanske en hårdhet som gör att man handskas omilt med människor.
Att bli förtalad, visad på bild, omtalad i förklenande ordalag i parti och minut...allt sprider och sätter sig som berget, eller? Tänk om det jag hör inte är sant? Hur vet jag att det är sant?Vem är min källa? Kan jag lita på det? har jag sett det med mina egna ögon..?
Och alla dessa skvallertidningar. Som bara blir fler. Som motsäger sig själva sinsemellan och sig själva från en vecka till en annan. Är det inte märkligt att man vill läsa spekulationer om människor man troligen aldrig mött! Och visst är det förunderligt hur mycket av intresset som göds av en gnagande känsla av avund. Skvaller kanske är det största opiumet för folket ändå!
OBS!bilden är ett montage!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar